Värsta gottegrisen!!
För en stund sen gick jag till angrepp på barnens pepparkakshus!! Är man desperat då?Jag tror det... Men det är ju nyår snart och då får jag väl dra till med de klassiska löftena;
Börja träna
Äta sunt
Sluta med godis...
Men jag har ju ett par dagar till på mig. Bäst att äta upp sig ordentligt så det finns lite extra att ta av. Det ska ju vara en utmaning...;-)
Finns så många bantinigsmetoder nu. Tänkte jag skulle prova denna, skall visst vara uppskattad...;-)
Håller tummarna!!
Hemma igen!!
Julen har varit bra- lugnt och skönt med alldeles för många julklappar!! ;-) Inbokad jultomte var så bra maskerad att jag inte kunde gissa vem det var, men tillslut lyckades jag få mamma att avslöja det...
Barnen var mycket nöjda med sina julklappar, sonen var överlycklig för sitt Nintendo Wii och dottern likaså för Barbie med hopphäst, och många fler klappar... (Själv har jag träningsvärk efter att spelat wii sports- spelen. Tennis och boxning känns ordentligt i axlar och rygg idag!!;-))
Allra roligast på julafton var att jag, mamma och syster fick varsin rosa mopphink. Jag hade inhandlat en på Rusta för ett tag sedan till lillasyster och visade den för min mamma sist hon var här. Båda lyckades vi nämna för varandra att vi också skulle vilja ha en sådan, och på jul när vi såg formen på paketen vi inhandlat till varandra brast vi ut i skratt- vi förstod precis vad det var i paketet!!! Och mycket riktigt, nu är vi alla tre stolta ägare till en rosa supertjejig mopphink!! (Till sambons stora fasa!!;-))
Min supersöta hink och röda plastpåsar med prickar på...
Lillasyster fick diverse småplock i sin. Hon flyttar snart hemifrån och ska ge sig in i vuxenvärlden med medföljande hushållsarbete...
Jädrans julklappar!!
Ja, jag säger faktiskt så!! Jag klipper. tejpar, skriver... och de tar ju aldrig slut! Visserligen bara mitt eget fel, hade inte behövt köpa så många och kunde kanske slått in flera i ett paket. Men då blir det ju inte lika många under granen- och dessutom är det kul att öppna flera!!:-)
Himla tur att vi inte brukar skriva julklappsrim i vår familj...
Imorgon bär det av hem till mina föräldrar. Ska bli skönt att komma "hem", det var längesedan vi var där...Det är 20 mil bort, tyvärr... Saknar mina nära och kära ibland. Tänk att bara kunna svänga förbi på en snabbfika hos föräldrarna eller nån gammal barndomsvän. Avundas de som har möjligheten...
Träningvärk!!
Hur som så insåg jag snart att den härliga känslan inte alls var något att känna sig särskilt stolt över. Jag hade inte kört något tufft, hårt träningspass- jag hade bara bowlat!!!
Men det hade varit mkt trevlig bowling tillsammans med kära vänner. Sandra som är gudmor till äldsta sonen tyckte att barnen fick nog med paket vid födelsedagar och nu till jul så hon och hennes sambo kom på idén att hitta på någon upplevelse istället, och det blev bowling . En mkt bra idé tycker jag!! Och jag tror att barnen uppskattade det också... Så jag säger ett stort TACK till våra härliga vänner!!! (Vi vuxna hade ju också trevligt!!:-))
Äldsta sonen och dottern väljer klot.
Och även minstingen funderar över vilket klot som kan vara bra...
Ännu en födelsedagshelg avklarad!!
Trots att vi valt att detta år vänta med barnens barnkalas till efter jul och nyår, så känns december månad helt kaotisk!! Och trots att det är jättekul när mina nära och kära föräldrar och syskon som bor 20 mil härifrån kommer på besök, så är det också ganska skönt när de åker... Vid sådana här tillfället önskar jag verkligen att vi hade haft ett större hus- mer än vanligt!! Helst skulle det vara ett hus a´la herrgårdsstorlek eller större. Då skulle var och en kunna få varsitt rum där respektive person kunde placera sina medtagna atteraljer, för som det är nu så är det saker precis överallt!! (vilket det iofs alltid är här, så kanske kan jag inte skylla på antalet personer...;-))
Hur som helst så var det vuxenkalas för de två äldsta barnen då dottern fyllde i helgen och sonen fyller nu i veckan. Egentligen är jag lite emot att slå ihop kalas, tycker att var och en ska få sin dag. Men ärligt talat så funkar inte det! Däremot är det självklart att vi firar var och en på dens födelsedag, och de får även varsina barnkalas.(Till mitt försvar!!;-))
Yrvaken nybliven 5-åring som sovit på luftmadrass i vardagsrummet ("sovsalen" ) tillsammans med mormor och morfar.
Ännu ett yrvaket barn- äldsta sonen öppnar födelsedagspresent! Även han valde "sovsalen" framför egna rummet...
Och här har vi vår alldeles egna "Hannah Montana". Utstyrseln stod högt upp på önskelistan!!
Fler timmar per dygn tack!!
Hur som helst så kommer sambons pappa med fru hit och passar dem då vi beger oss ut för shopping. Men det ser rent ut sagt förjävligt ut här. Ligger efter med disk, städ, tvätt... ja allt!!! Och här sitter jag och bloggar!!;-) Skulle verkligen behöva fler timmar så att jag kunde hinna med allt på dagarna. Och lite extra energi också!;-)
På torsdags kvällen är det luciafirande i sonens klass. Har precis bakat klart lussekatter och en mjuk pepparkaka. Orkade inte göra vanliga, det brukar vara ett evighetsjobb med deg som aldrig tar slut...
På fredag kommer mina föräldrar hit för att stanna hela helgen. Det är dags för kalas igen!! Och återigen har jag ingen aning vad vi ska bjuda på. Hämtpizza kanske?!;-) Det hade varit smidigt, men jag vet inte om nån skulle uppskatta det förutom jag.
Så, nu har jag fått ur mig lite frustration,dags att plocka undan lite i köket och hänga tvätt innan jag lägger mig. Nån dag ska jag komma i säng tidigare...;-)
Förvirrad mamma söker...
Tidigare när vi skulle iväg ut en av alla gånger idag så irrade jag runt och letade efter minsta killens grå raggsockar. En aningen irriterad och stressad frågade jag de andra barnen om de sett dem någonstans, men nej det hade de inte. Men så sa dotterns plötsligt;
- Mamma, han har ju dem på sig!!
Och mycket riktigt, vad såg jag när jag tittade ned på fötterna hans om inte just de grå raggsockorna. Ibland blir jag så trött på mig själv...
Men jag vet inte vilken gång som är värst, denna eller den då jag stod med bilnyckeln och bippade för att få upp ytterdörren till huset. Förvirrad som sagt...
Första advent...
Sambon fyllde år i fredags så det har kalasats en del i helgen. Dessvärre kunde inte alla gäster komma en och samma dag eller tid så istället har det blivit fyra olika "sittningar" som jag kallar det.
Först ut i fredags var sambons mamma med partner som skyndade sig iväg innan mina föräldrar dök upp vid åtta tiden. De sov över till lördagen, men skulle vidare på överraskningskalas för en bekant så de kunde inte stanna längre än till på morgonen.
Sedan dök mina syskon upp vid halvtvå tiden på lördagen och sist ut kom sambons pappa med familj, farmor och faster vid halv fem.
Idag har vi åtminstone tagit ned jullådorna från vinden, men så mycket mer har det inte blivit... Varför blir vi lika överraskade av julens närmande varje år? Nån gång borde vi ju kunna få till det!!
Nästa år ska jag satsa på att få upp ljus i fönstrena minst en vecka för tidigt!!;-)
Dåligt väder- dåliga kläder...
Jag och dottern var på ridskola i går. Vi klädde oss ordentligt med regnkläder och gummistövlar. Men inget regn kom det...
Sen var det ridning idag också då dottern fick ta igen en gång hon missat. Så när vi kom till det där med kläder, valde jag denna gång att skippa regnkläderna men ändå satsa på gummistövlar eftersom vi traskar i skogen med MASSOR av lera! Det visade sig dock vara ett felaktigt beslut, igen!! För denna gång började det regna så snart att vi kommit ut ifrån stallet. Och som inte det var nog så började det hagla också! Gjorde riktigt ont i ansiktet, dottern började nästan gråta...
Nästa gång tar jag det säkra före det osäkra och satsar på ordentliga kläder, ifall ifall!!
Lillstumpan på hästryggen under en ponnyridning i slutet av sommaren.
Måste klaga lite...
Ok, jag vet att han inte bara kan abryta mitt i ett möte och rusa därifrån för att han "lovat" mig, men vid det här laget borde han tänka sig för ett par gånger INNAN han "lovar"! Det är inte första gången det blir så här!!
Efter att varit hemma och "gästspelat" en stund åkte han sedan och klippte sig. Han hade egentligen bokat tid på morgonen men då frisören önskat byta tid blev det på eftermiddan idag istället, precis då jag är som mest trött och urtömd på all energi och bara vill lämpa över barnen på nån annan en liten stund för att få vara ifred , bara en liten stund iaf...
Och när han sedan kom tillbaka nyklippt, hjälpte han till med att plocka fram kvällsmaten och åt tillsammans med oss. Sen var det dags för telefonmöte med en kollega på ett annat kontor. De hade fått i uppdrag att kolla nått (visst är jag insatt...??!) och presentera det i morgon.
Själv fick jag ta med mig tre barn upp för nattning. Först blev det sagoläsning för de två största medans minstingen utforskade ALLT i rummet. Och sen kom ,till min lättnad, sambon upp och nattade minstingen medans jag kunde fixa lite tradera affärer - JAG ÄR BESATT!!;-)
Puh, paketen är skickade!
Ibland undrar jag vad jag gjort för ont för av nån anledning tycks alla bekymmer hopa sig på en och samma gång. Då sambon jobbar inom elbranschen och vädret igår inte var det bästa så fick de en hel del avbrott som de behövde fixa iordning innan de kunde gå hem för dagen. Eller iaf få någorlunda koll på läget, vilket innebar att han var hemma först klockan åtta på kvällen.
Och visst kan jag förstå det, MEN jag behövde få iväg mina tradera vinster (MYCKET VIKTIGT!;-)) och det helst innan klockan var sex då posten går iväg. Klockan fem fick jag reda på att sambon inte skulle hinna hem i tid, och min bil kunde jag inte köra med då vindrutetorkarna lagt av. Så det blev till att snabbt ta på regnkläder på både mig och barnen. Minstingen lyckades bajsa precis innan vi skulle gå så en aning svettig blev det till att byta blöja också- och då upptäckte jag till min stora förfäran att blöjorna var slut! Som tur var så kom jag på att vi hade fått en provböja från Pampers tidigare på dan- TACK PAMPERS!!
På med reflexvästar och upp på cyklarna för barnen, jag gick med minstingen i barnvagnen. Klockan halv sex lyckades vi iaf komma iväg och ett par minuter i sex var vi framme på ICA för att göra våra ärenden.
Tanten framför hade ingen brådska så klockan hann passera sex innan det var vår tur, och säcken som posten skulle hämta hade placerats framför disken.
-Nähä, tänkte jag det blir ingen avgång för mina paket idag! Men, till min stora glädje hade inte postmannen kommit än så de kom iväg iaf med gårdagens försändelse och förhoppningsvis har de idag kommit hem till mina auktionsvinnare!
Puh, det är över för denna gång! Få se vad jag skall försöka auktionera ut nästa gång, det finns en hel del på lager...
Första auktionen avslutad!!
Så igår avslutades min första säljande auktion- en rosa vinterjacka som tjejen haft. Utgångspriset var 15:- och högsta budet hamnade på 82:-, helt ok tycker jag själv som var rädd att ingen skulle vilja köpa nått.
Pengarna har redan satts in på mitt konto så nu har jag paketerat jackan och ska posta den imorgon. Det blir spännade att se vad portot går på, jag angav 33:- i annonsen. En ren gissning som jag tyvärr inte tror kommer hålla, förmodligen kommer det gå som skrymmande brev och då blir det genast dyrare. Men det var detta som jag uppgav till köparen så överskjutande belopp får jag själv stå för. Förhoppningsvis får jag mer koll på portotabellen framöver.
Sedan har jag ytterligare fyra objekt utauktionerade, de flesta avslutas imorgon. Spännande att se vad de slutar på! Självklart hoppas jag på så mkt som möjligt!;-)
Jag kan absolut rekommenderar andra att både handla och sälja på tradera. Bättre att sakerna kommer till användning än att de ligger hemma och samlar damm!
Trevlig dag!
Hur som helst så var hon supertrevlig den andra mamman och jag hoppas att vi kommer ses fler gånger framöver. Hon var så lätt att prata med. Ibland kan det bli så krystat när man träffar nya människor, kanske just för att man inte har så mycket gemensamt. Det brukar alltid vara lättare när man befinner sig i någorlunda samma fas i livet, då flyter samtalet naturligt.
En bra och trevlig dag i dag!!:-)
Dagens tips!
Jag ska erkänna att jag inte är så duktig på att tillaga bebismat utan brukar köpa burkar istället. Men nu hade jag slut på dem och orkade inte åka och handla. Istället tog jag fram köttfärslimpa ur frysen och kokade potatis. Av potatisvattnet tänkte jag sedan göra sås till.
Det var då det ödesdigra inträffade; en kletig mjöl- och vattenblandning skvätte rätt upp på mig. Ansikte, hår och kläder fick ta emot sörjan, inte särskilt trevligt! Och i det läget fanns det ingen tid till att tvätta hår och byta kläder då vi redan hade knapert om tid till att hinna med matning av lillkillen och sedan skjutsa tjejen till kyrkans barntimma. Varför skall allt hända när det inte får hända?!! I sådana lägen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.
Jag har också varit och klippt mig och färgat håret idag. Fick ursäkta mitt kladd i håret när jag kom dit, men hon skrattade mest som tur var.
Någon större förändring av frisyr blev det inte. (Tyvärr har jag inga bilder att visa nu. Skulle behöva ett stativ till kameran så jag kan foto själv).
Just nu har jag håret på utväxt, saknar mitt långa hår jag hade förut. Det gick av under den senaste graviditeten (jag är inte särskilt snäll mot håret heller, beror inte bara på graviditeten- men jag kan ju skylla på det!!;-))
Det blev mest att hon klippte bort det yttersta slitna håret. Usch va tråkigt det är när det inte är nån direkt frisyr utan bara lite halvdana längder.
Vi pratade också om att eventuellt sätta i löshår sedan. Extensions eller vad det heter, kan inte den biten så bra. Men det finns någon variant som går att ta ur och sätta i om och om igen. Annars brukar det bara hålla i cirka 3 månader och det skulle vara lite trist tycker jag. Men innan dess bör det växa ut lite till. Den som vill fin får lida pin heter det ju...
Så var den borta!!
Varje sommar brukar det skrivas om farliga födelsemärken i dagstidningarna. Och jag som är halvhypokondriker får alltid upp ögonen för de artiklarna och börjar granska min kropp.
Så i år när det åter var dags lyckades jag hitta ett födelsemärke som jag tyckte hade förändrats. Det hade blivit lite mörkare, lite mer utåtbucktande och jag tror t.om att jag i det ögonblicket kunde minnas att det också hade kliat nån gång.
Jag kände dödsångesten närma sig och halvt panikslagen ställde jag mig frågan vem som skulle ta hand om barnen sedan när jag var borta. För det är ju verkligen så att ALLA som har någon typ av hudförändring kommer att dö!! ;-)
När jag slutligen lyckats sansa mig något LOVADE jag mig själv att söka upp läkare i tid INNAN det var försent.
Och i dag har jag varit på vårdcentralen, visat upp min minimala fläck som trots allt inte verkade vara så farlig. Läkaren sa att han kunde ta bort den om jag önskade, så nu är den väck!! Om två veckor skall jag tillbaka för att ta bort stygnen och inom fyra veckor skulle jag få reda på om den vara av elakartat slag eller inte. Bara att hålla tummarna!
Så var det en fläck mindre att oroa sig för...:-)
Äntligen är de på plats!!
Äldsta sonen fick ett eget akvarium i födelsedagspresent förra året när han fyllde 6 år. Det är snart ett helt år sedan (*oops!*) och först nu har vi äntligen lyckats få fiskar i det. Väntan har varit låååååååång....
Vi har tidigare gjort ett par försök att få till det med växter o.dyl, men först tyckte vi att pumpen var för högljudd, sen fick vi sniglar och växterna växte hejvilt. Men nu som sagt så är de på plats!!
Äldsta sonen och dottern fick välja varsina sorters fiskar. Sonen valde guldfisk (slöjstjärt) , och dottern valde kardinaltetra. Till en början stannar antalet på totalt sju fiskar i akvariet. Sedan om c:a två veckor när vi vet om de fortfarande lever så kan vi komplettera med fler. Dessa två veckor är mest kritiska. Vi håller tummarna och jobbar på att skapa/bibehålla en god vattenkvalitet där de kan trivas och må bra.
På bilden syns Pelle till vänster och Nemo till höger. Sonen har döpt dem!:-)
Och här syns dotterns fem kardinaltetror. Namnen varierar från dag till dag. Men Nailie är ett namn som återkommer ofta!;-)
Vuxenpoäng till oss!!
Idag har vi tillagat skinksteg för första gången någonsin. Tror inte jag har ätit det sedan jag gick i skolan.
På den tiden var det inte särskilt uppskattat, men nu kändes det både nostalgiskt och rätt så gott.
Barnen åt med stor aptit, t.om. dottern som oftast bara petar i maten om det inte blir antingen pannkakor eller kycklingben.
För ett tag sedan var jag inne på http://www.vuxenpoang.com/ för att få min dom om vilken ålderskategori jag matchade in i. Det blev inget roligt resultat, mina 30 år ersattes av 50,2!! :-(
Men men, jag har ju faktiskt tre barn, sambo, hus och två bilar. Och självklart blir jag överlycklig när rabattkuponger dimper ned i brevlådan!;-) Så det kanske inte va så konstigt...
Själv känner jag mig som max 25, förutom vissar dagar då 80 vore mer passande, MINST!
Jag är så hungrig!!
Men jag har bestämt mig!! (tror jag iaf ;-)). Jag är nu inne på min tredje medlemmsvecka i viktklubb.se och det går väl sisådär bra. Den första veckan var jag jätteduktig fram tills helgen kom.
- En liten bit kaka kan jag allt unna mig, tänkte jag på fredagskvällen och trodde inte alls att det var nån fara med det.
Men det stannade inte där. Sen blev det ju lördag också ,och då kunde jag inte motstå godisskålen.
Visserligen skulle jag bara ta ett par, men rätt som det var så hade ganska många fler slinkit in i munnen på mig.*oops...*
JAG HAR INGEN KARAKTÄR!!
Likadant såg det ut följande vecka. Hyfsat bra i veckan, men så kom helgen och mitt enorma godissug.
Eller jag vet inte om jag ska skylla på godissuget, för det börjar faktiskt avta efter några dagar. Det var nog mer att det liksom hör till att man ska äta godis till helgen (i vår familj iaf, och så är det ju rätt så gott också!)
Och nu är frågan om jag ska klara denna helg bättre? Ska det hända nått på vågen så är det nog dags att ta tag i den biten. Än så länge har jag ju bara gått ned 1 ynka kilo.
Målet är att jag ska minska 5 kilo på 14 veckor. Jag känner ju mig själv så jag vågade inte ta i för mycket varken vad gäller antalet kilon eller antalet veckor jag har på mig. Nu finns ju iaf en chans att lyckas!!!
Och lyckas jag bli av med ännu fler under den tiden så är ju det bara positivt...
Semestern är slut...
Jag var lite kaxig igår kväll när jag sade till sambon att det skulle bli skönt att han skulle börja jobba igen. Då trodde jag att det skulle bli bättre att få återgå till vardagen med mer rutiner och planering. Men jag tror att jag förhastade mig med det uttalandet... Det har inte alls varit skönt idag. Ingen sovmorgon, ett evigt bärande på lillkillen som bara gnäller och knappt sover- endast en halvtimme istöten. Och stackars storasyskonen som bli ständigt hyschade då de blir lite högljudda, kanske kan minstingen sova lite längre om han bara kan få chansen att somna till innan det slamras och gapas runt omkring honom. Och nu är det en sisådär elva månader kvar tills nästa semester...