Mitt hemmaliv

Foto: www.adlibris.se

Köpte denna bok "SU-DO-KU för barn" av Paul Vaderlinds för ett tag sedan. Barnen, både fem- och sjuåringen, tycker det är superkul!
Innehåller 32 stycken olika pussel där man placerar in figurer i rutorna istället för siffror. (Dessa figurer finns längst bak i boken att klippa ut).
För den som vill prova, finns den att köpa här och kostar 79:-. (Finns säkert på andra ställen också...)

Jag köpte flingor igår, någon sort av "bran-flakes" varianterna. Så i morse ställde jag fram paketet på köksbordet till min och dotterns frukost. Stumpan tittade på paketet och sa:
-"Mamma, den har jag sett på tv:n!! Om man inte kan bestämma vilka kläder man ska ha på sig, då kan man äta det så kan man bestämma sen... "

Det var hennes reflektion över reklamen. Va skönt att hon inte har förstått den där vikthysterin ännu!!:-)

I dag skulle detta hem lätt platsa i uttagningen till det där tv-programmet "Städpatrullen" eller vad det heter, jag tror ni fattar vilket jag syftar på...
Hur gör alla andra som har tipp topp hemma? Tips mottages!!!;-)

Värst i denna familj tror jag den minsta kandidaten är, elva månader gammal!! Han är precis överallt och röjer. Och ibland låter jag honom hålla på just för att jag ska hinna med annat, som att laga mat eller hjälpa sonen med läxan...  Ska jag stoppa in disk i diskmaskinen så vips är han där och kastar ut disken,  stoppar jag in tvätt i tvättmaskinen så är han där och drar ut den, ska jag dammsuga så ska han hålla i slangen- tar en evighet att bli färdig! 
Får han tag i min väska så drar han ut allt som finns i, öppnar jag skafferidörren är han snart framme och drar han ut allt i den höjd han når. Listan kan göras lång... Vårt lilla stökmonster är överallt!!

Och när man tror att allt är som värst- blir det mot alla odds ännu värre... Klantig som jag är lyckades jag för en stund sedan hälla ut en kanna med vatten också- samtidigt som telefonen ringde!! Vill bara gå å lägga mig!! Och eftersom jag endast sovit fyra timmar i natt så borde jag nog göra det. Men då kommer det ju se ännu värre ut i morgon...*suck...*

  

Sambon har varit bortrest i tre dagar och jag är helt slut. Sovit som en potta skit bokstavligt talat. 
Vaknade  imorse med  bankande huvudvärk och kände mig bakfull. Men nä, ingen trevlig fylla här inte, bara stor sömnbrist.
Lilkillen sover oroligt och även om han snart somnar om så gör inte jag det. Åtminstone inte förräns det är dags för honom att börja skrika, böka, och låta igen... Hur klarar alla ensamstående av ett sånt här liv?? Jag beundrar dem enormt!!

Det är dags för kalas i helgen...igen...
Vi sköt upp barnkalasen i december till kommande helg istället. Ärligt talat hade jag nästan hoppats att barnen glömt av det , men tji fick jag!!;-)
Äldsta sonen ska ha kalas i simhallen på lördag och dottern här hemma på söndag. DESSUTOM fyller sambons bror, pappa och farmor i dag repspektive imorgon. Så det ska väl klämmas in nått kalas till i helgen...suck...

För att få ihop fika till dotterns kalas så har jag idag utmanat ödet rejält. Ensam hemma med alla barnen satte jag igång att baka. Lite jobbigt vissa tillfällen när minstingen prompt skulle bäras.
Resultatet blev iaf "drömmar "och "kolakakor". Förstnämnda sorten fick även avsmakas av minstingen- 11 månader gammal!! Tänk va slapphänt man blir. Första barnet fick vänta läääänge innan några sötsaker stoppades in i munnen. Minns att jag blev så upprörd när han hade fått godis på dagis vid 1½ års ålder.
Nummer två blev det  lite tidigare med och nummer tre fick börja smaka glass redan då han var sisådär 6 månader...

Mumsigt!!



Ät en smulig kaka utan att slicka dig om läpparna...

Idag har jag gjort något som jag länge funderat på men tyckt varit för pinsamt!! Jag har tagit med mig påsar till affären att packa i istället för att köpa nya!! Men jag var inte ensam, den gamla farbrorn före mig gjorde detsamma!!;-)

Ja, visst är det tantvarning!? Men ärligt talat så blir jag snart GALEN på alla plastpåsar som dräller här hemma. Ruskigt oekonomiskt dessutom att köpa nya påsar varje gång man handlar för att sedan slänga dem när det är överfullt . För att inte tala om vilka miljöbovar vi är!! Jag tycker fler borde ta modet till sig och ta med egna påsar- så kan jag göra det utan att skämmas...;-)

Idag har jag haft en egen dag helt ensam hemma. Sambon tog med barnen och åkte till en vän några mil härifrån.
Det värsta med sådana här dagar är att det är så fruktansvärt mycket jag vill ha gjort. Samtidigt som jag vill vara effektiv och göra saker som verkligen behövs, typ städa, diska, tvätta.., så skulle det vara så himla skönt att bara ligga framför tv:n och slappa. Men det har jag inte ro att göra när det finns så mkt runt omkring som borde göras. Istället brukar det sluta med att jag är lite här, lite där och allt blir halvdant...

Fick ett roligt mail av en vän en gång. Skulle kunna utspela sig här, känner igen mig så väl...

HAR DU ÅNK?

Verkar detta bekant?

Jag blev nyligen diagnostiserad med ÅNK

(åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet).

Så här visade sig symptomen:

Jag bestämde mig för att tvätta bilen.
När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i
hallen.
Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen,
säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i
papperskorgen och märker att den behöver tömmas.

Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en
svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma
papperskorgen först.
Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska
till
pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten.
Men då behöver jag en penna.

Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag
går in dit
och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån.
Jag ska börja leta efter pennan,
men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla
på skrivbordet.
Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som
står på bänken.

Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen
på bordet.
Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela
förmiddagen.
Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men
först ska jag
vattna blommorna.
Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller
vattenkannan med vatten.

Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n.
Någon har lagt den på köksbordet.
Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter
kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger
på köksbordet.

Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag
vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det
mesta hamnar på golvet
Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att
leta en trasa.
Så går jag ut i hallen igen för att försöka
komma på vad jag hade tänkt göra.

Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig,
svarsblanketten har inte blivit postad,
det står en flaska med varm juice på bänken,
blommorna är vissna,
jag kan inte hitta någon penna,
jag kan inte hitta fjärrkontrollen till TV:n,
jag kan inte hitta mina glasögon
och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.

Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort
idag. Det är
förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela
dagen och
jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett
allvarligt problem och jag
ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.

Kan du vara snäll och göra mig en tjänst?

Skicka detta meddelande till alla som du tror har glädje
av det, för
jag kan inte komma på vem som jag redan har skickat det till

Någon mer som känner igen sig? ;-)

Vi var i ishallen och åkte skridskor igår. Eller rättare sagt sambon och de två äldsta barnen åkte  och jag tittade på. Hade tänkt att åka (vilket visserligen var ett antal år sedan...), skulle prova mina "nya" skridskor jag fick i julklapp av sambon för 3 år sedan!! Men det uppstod ett problem... jag fick nätt och jämt på mig mina thermobyxor!! Det skar in hyfsat mkt i de nedre regionerna, och dessutom vägrade de översta knapparna att förbli igenknäppta!! Visst gick det att ha dem på, men jag gick som om jag vore stelopererad, och skulle jag ramla så skulle jag förmodligen bli liggande på isen tills nån vänlig själ kunde hjälpa mig upp. Så jag tog det säkra för det osäkra och höll mig på läktaren...

I hopp om att minska omfånget av denna kropp har jag nu antagit en utmaning mot/med mig själv. Under en månads tid skall jag hålla mig borta från godis!! Det  låter kanske inte så svårt men för mig som överkonsumerar sötsaker är det en ordentlig utmaning!! Dessutom får jag endast fika max en gång i veckan, och då först och främst på lördagar.
Egentligen borde jag låta bli det också, men att förbjuda allt känns inte helt bra. Förhoppningsvis försvinner suget med tiden...
Som "morot" har sambon utlovat ett presentkort på 500:- från Lindex om jag lyckas. Känns peppande!!:-)