Vettig film för de minsta!!

Jag skulle aldrig bli en sådan där mamma som sätter ungarna framför tv:n titt som tätt. Använda tv:n som barnvakt, hujedamig! Det är mycket man tänker att man inte ska göra innan man befinner sig där.
Men tvätten måste tvättas, hängas på tork, vikas ihop och läggas in i respektive garderob. Veckans måltider ska planeras, och helst varieras- så alla blir nöjda åtminstone nån gång var emellanåt, sedan skall den inhandlas, stoppas in i kyl/frys/skafferi för att sedan tillagas. Huset skall städas- innan anticimex måste tillkallas. Sängkläder bör bytas innan alla kvalster blir stora som myror (förmodligen inte möjligt men rädslan finns ju). Sedan kan det ju hända att man vill piffa hemmet lite extra någon gång, eller umgås med någon vän, eller iaf prata ostört i telefon med en vuxen människa. Och ja, då är det bra med tv:n. Den har en otrolig förmåga att uppsluka barn så möjligheten för mig som mamma finns att ta i tu med allt det där jag bör göra, eller vill göra för att känna mig nöjd med mig själv.
För ett tag sedan fann jag filmen "Snuttefilm-för de små" och beställde hem. Skittrist för en annan, men lillplutten är nöjd. I lugnt behangligt tempo ändras bilderna på det gamla hederliga viset, och en berättande röst guidar i händelserna. Nästan som att lyssna på en saga. Känns bra! Iaf så bra det kan kännas när det dåliga samvetet kommer krypandes.


Foto:adlibris.com



Tanken är god- men fel!

Jag kan komma på mig själv ibland med att vrida ut och in på mig själv bara för att se mina barn nöjda och glada. Men så läste jag denna artikel för ett tag sedan och insåg att det tvärtemot vad jag trott inte alls var bra för barnen.

Kan dock erkänna att jag fortfarande kan komma på mig själv då och då med att försöka sopa banan så barnen inte ska behöva ha det besvärligt och känna sig missnöjda. Beteendet sitter långt in så här finns lite att jobba med! 

Boktips!

Jag lånade en bok på bibblan för ett litet tag sedan som jag gärna vill tipsa andra föräldrar att läsa. Självklart är den läsvärd även för andra som på något sätt kommer i kontakt med barn, eller i framtiden kommer att göra.

Boken heter "Curlingföräldrar och servicebarn: En handbok i barnuppfostran". Finns att köpa här (eller så kan man ju låna den på biblioteket).


Foto lånat från adlibris.se


Hemma med mamma

Förra gången jag skrev så berättade jag om att jag kände mig kluven angående om dottern ska gå på dagis eller inte. Så en måndag för ett par veckor sedan ville hon stanna hemma igen.
Och visst  kan hon få göra det, men det känns nästan lite pinsamt att ringa till dagis titt som tätt och säga att hon inte kommer. Jag antar att de vill ha lite framförhållning med planering och så, och dessutom börjar de nog att undra VARFÖR hon inte vill komma.
Vi åkte iaf dit och pratade med en av fröknarna och hon ställde lite frågor om det hade hänt något på dagis som gjorde att dottern inte ville gå dit. Men lillstumpan sa att det inte hade det, hon tycker bara att det är mysigt att vara hemma.

Så nu har vi bestämt att hon ska gå två dagar i veckan, en dag när det är femårsträff och en när de har skapande. Och hitintills har det funkat bra så vi fortsätter så framöver.

Lite tråkigt är det dock att jag och minstingen inte kan fortsätta med babysången då man inte får ta med äldre syskon. Men det finns ju annat att göra istället...

Känner mig kluven...


Har precis lämnat min lilla stumpa på dagis. Hon blir fem i år och går 15 h i veckan nu sedan jag blev föräldraledig med minstingen. Lite tråkigt är att det finns sex stycken jämnåriga på hennes avdelning men hon är den enda tjejen. Dock tror jag inte att det stör henne så värst för hon leker gärna med pojkar också. Kanske är det jag som stör mig mest, vill att hon ska ha skapat sig kontakter inför skolstarten, och då även med tjejer.Eftersom min tjej är väldigt tjejig så misstänker jag att det i längden och i takt med naturlig utveckling kanske inte är lika roligt att leka flicka-pojke, inte alltid iaf. Låter ju skitlöjligt inser jag nu när jag skriver. Men jag är så himla rädd att hon ska hamna utanför sedan när det är dags för skolstart.
Eftersom jag planerar vara hemma några år framöver så kommer hon inte att gå på fritids, och min uppfattning sedan min äldsta son började skolan är att det faktiskt är på fritids som barnen har större chans att lära känna varandra då leken är mer fri där. Jag kan ha fel, är kanske bara en nojjig mamma...

Men det som gör mig mest kluven just nu är att min dotter ganska ofta säger att hon vill stanna hemma istället för att gå till dagis. Men samtidigt så brukar hon ha haft rätt så kul när jag hämtar henne sen.  Visst, det hör ju till att de först inte vill gå dit och sen knappt inte vill hem, men samtidigt kan jag känna att det här är ju faktiskt sista året på dagis, sen börjar hon i förskoleklass och då kan man ju inte stanna hemma utan måste gå varje dag. Kanske skulle hon kunna få vara hemma nu detta sista läsår och ta det lugnt och ha det mysigt med mig och lillebror. Men så är det ju det där med den socialakontakten och pedagogiska biten. Till viss del kan man ju själv täcka upp det men inte fullt ut. Hon går på kyrkansbarntimma och rider en gång i veckan så visst träffar hon andra barn. Och dessutom har hon en kompis vars mamma också är föräldraledig.
Och vad gäller den pedagogiska biten så kan man ju faktiskt hitta på en del själv, men vissa dagar känns det som att jag knappt hinner få på mig kläder då minstingen bara bökar och aldrig kommer till ro att somna, och vissa dagar vill han bli buren konstant. Hans behov kommer ju först och resten av familjen får rätta sig efter honom.Det är ju så det är och det kan ju jag förstå, men de andra barnen? Det känns som att det kommer i skymundan, men för den delen så står de ju inte direkt i centrum på dagis heller. Det är ju ganska många barn att dela uppmärksamhen med, så det kanske inte skulle vara så mycket sämre hemma...

RSS 2.0