Dagis för lillfisen!
Nu har det tagits det stora steget. Jag vet inte vem det är jobbigast för, men förmodligen mig.
Det var med gråten i halsen jag ringde till sambon härom morgonen och berättade att minstingen inte alls ville stanna själv på dagis, men jag hade lämnat honom där iaf. Kände mig som världens uslaste mammma.
När jag sedan hämtade honom var han på superbra humör och berättade att han skulle sova över på dagis. Ja, det skiftar som tur är...
Men vad ska nu jag ta mig till tre förmiddagar hemma helt ensam utan barn? Ja, katten är ju hemma också så helt ensam är jag ju inte. Hur som helst, jag skall trots dagisstart ändå vara hemma. Lyx? Ja! Men det känns lite oambitiöst när folk frågar om jag skall börja jobba nu.
Tanken är att jag skall få oerhört mycket gjort här hemma. Ta igen allt det jag inte hinner med när barnen är hemma. Ta igen allt jag borde ha gjort de senaste åren men inte gjort. T.ex ska jag gå igenom köksskåpen och rensa ut sådant som typ aldrig används men ändå ligger där och tar plats. Sedan vet jag dock att jag är urusel på att "städa bort" saker. Jag är lite av en hamster som samlar på allt som går att samla. (Som tur är, eller otur, så lever jag tillsammans med en man som förmodligen kommer lyckas städa bort sig själv en dag... )
Lite mer än en vecka har gått nu av inskolningen, och handen på hjärtat har jag inte lyckats ta tag i några större hemmaprojekt ännu. Jag har liksom tagit en mjukstart av mitt nya liv som jag uttrycker det till sambon när han undrar vilka stordåd jag lyckats utföra nu när jag är själv hemma.
Men nästa vecka då ska jag ta och komma igång på riktigt tänkte jag. Jag skall nog ta och göra en to-do lista nu under helgen så jag har ett mål att jobba mot under veckans gång. Sedan är det ju inte säker att man når fram till målet. Siktar man mot stjärnorna så kanske man hamnar i trädtopparna. Det är lite så jag resonerar. Man ska ju inte ta ut sig allt för mkt så här när man är mitt i en nystart i sitt liv;-)
Det var med gråten i halsen jag ringde till sambon härom morgonen och berättade att minstingen inte alls ville stanna själv på dagis, men jag hade lämnat honom där iaf. Kände mig som världens uslaste mammma.
När jag sedan hämtade honom var han på superbra humör och berättade att han skulle sova över på dagis. Ja, det skiftar som tur är...
Men vad ska nu jag ta mig till tre förmiddagar hemma helt ensam utan barn? Ja, katten är ju hemma också så helt ensam är jag ju inte. Hur som helst, jag skall trots dagisstart ändå vara hemma. Lyx? Ja! Men det känns lite oambitiöst när folk frågar om jag skall börja jobba nu.
Tanken är att jag skall få oerhört mycket gjort här hemma. Ta igen allt det jag inte hinner med när barnen är hemma. Ta igen allt jag borde ha gjort de senaste åren men inte gjort. T.ex ska jag gå igenom köksskåpen och rensa ut sådant som typ aldrig används men ändå ligger där och tar plats. Sedan vet jag dock att jag är urusel på att "städa bort" saker. Jag är lite av en hamster som samlar på allt som går att samla. (Som tur är, eller otur, så lever jag tillsammans med en man som förmodligen kommer lyckas städa bort sig själv en dag... )
Lite mer än en vecka har gått nu av inskolningen, och handen på hjärtat har jag inte lyckats ta tag i några större hemmaprojekt ännu. Jag har liksom tagit en mjukstart av mitt nya liv som jag uttrycker det till sambon när han undrar vilka stordåd jag lyckats utföra nu när jag är själv hemma.
Men nästa vecka då ska jag ta och komma igång på riktigt tänkte jag. Jag skall nog ta och göra en to-do lista nu under helgen så jag har ett mål att jobba mot under veckans gång. Sedan är det ju inte säker att man når fram till målet. Siktar man mot stjärnorna så kanske man hamnar i trädtopparna. Det är lite så jag resonerar. Man ska ju inte ta ut sig allt för mkt så här när man är mitt i en nystart i sitt liv;-)
