Tänk om nån såg mig nu.

Jag skuttar runt här hemma i vardagsrummet, från osynlig bokstav till bokstav, från arbetstrav till mellantrav, sedan detsamma i galopp och tillbaka igen. Ni skulle se mig när jag ena minuten tar ut steget ordentligt och sedan samlar ihop mig igen. Yngsta sonen frågade mig om jag var kissenödig härom dagen. Men nejdå, så var det inte, jag övar bara till ett dressyrprogram som vi skall visa upp för fröken sista ridlektionen innan juluppehållet. Och har man ingen egen häst att öva på ja då tar man vad man har, i detta fall mig själv.
Jag är lite nervös kan jag erkänna, även om det bara är på skoj. Men jag är ett kontrollfreak och just nu känns det inte alls som att jag har kontroll över uppgiften, iaf inte hästen eftersom vi inte ens kan öva tillsammans. Förhoppningsvis övar hon in programmet lika flitigt som jag, man kan ju alltid hoppas...*fniss*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0