Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss...
Julafton skulle i år firas hemma hos sambons pappa med familj. Det visade sig dock då lilleman vaknade cirka en timme innan avfärd att han inte alls var särskilt pigg. 39 grader visade febertermometern och allmäntillståndet kunde beskrivas som "hängig". (Själv var jag vid den tidpunkten mycket pigg efter att just ha avnjutit en iskall dusch. Sambon hade trivts bra i duschen dessförinnan, uppenbarligen så bra att han glömde att vi var fler i familjen som vattnet skulle räcka till...).
Det blev helt enkelt till att omgruppera som vår kära vän Fredrik hade uttryckt det. Julmaten fick intas på hemmaplan så att vi åtminstone fick en julmåltid tillsammans. Sedan for övriga familjemedlemmar till farfar för att umgås och dela julklappar medans jag och lillplutten stannade kvar hemma.
För min del kändes det lite som vilken vardag som helst, hade dock klätt upp mig lite extra. Men det hade ju funkat lika bra med mjukisbrallor där jag satt framför tv:n och smaskade godis...
Vår söta rara lilla stumpa framför julgranen!!
Här bloggas dåligt...
Barnen har haft luciafirande och julspel i skolan, vi föräldrar har lussat för barnen.
Två av tre barn i denna familj har fyllt år.
Magsjuka har härjat mellan familjemedlemmarna i en veckas tid.
Innebandymatch.
Ridskola på lördagar.
Jobbat på Lindex ett par helger.
Julpyntat.
Planerat och inhandlat julklappar.
Japp, jag har nog fått med de flesta anledningar till att jag inte bloggat nått på sistone. Men nu när vi går mot ledighet skall jag nog lyckas få in några inlägg framöver...
Kvalitetstid!
Tvätten behöver tvättas, disken diskas.
Maten skall lagas (men först ska jag komma på vad som skall lagas...)
Golvet ska dammsugas
Inköpslista skall skrivas
Och här sitter jag framför datorn och bara njuter av att inte göra nått, känns rätt skönt!!:-)
(fast snart kommer jag nog ångra mig när allt hopar sig. Men skitsamma, jag sitter kvar en stund till...hihi...)
Hur virrig kan man bli?
Ibland orkar jag bara inte att planera och organisera. Det känns som mitt huvve ska exlodera av alla tankar som snurrar runt. Helst önskar jag att min hjärna kunde vara kopplad till någon slags dator som kunde sortera upp allt i olika kategorier, och sedan kunde jag skriva ut en lista över vad exakt jag skall göra den här dagen för att det skall bli så smidigt och praktiskt som möjligt för mig. Men nu är det ju inte så det funkar. Och eftersom jag bara har en hjärna men uppenbarligen måste tänka för fem så blir det ju lite överhettat mellan varven...
Upptäckte imorse att blöjorna var slut. Eftersom varken jag eller någon annan tagit tag i inköp av nya så hade det helt enkelt blivit så.
Efter ett tags panikslaget letande i alla väskor som finns så lyckades jag till slut gräva fram en extra. Puh, nu kunde vi ju iaf ta oss till en affär och inhandla nya. Tog min "plånka" (ett litet fodral), och sorterade ut de kort jag inte behövde. Tänkte att jag inte fick glömma bankkortet.
Hoppade upp på cykeln, med lilleman där bak och trampade ned till affären. Tänkte att det var skönt att få röra lite på kroppen istället för att sätta mig i bilen.
Gick in i affären och plockade åt mig blöjorna och ställde mig för att betala. Tog upp "plånkan", öppnade den för att ta fram bankkortet. Där fanns inget bankkort! Det där kortet som jag tänkte att jag inte fick glömma, just det kortet hade jag glömt!! Ville lägga mig ner på golvet och skrika, banka med händerna och gråta. Varför blir det alltid fel när det inte får bli fel??? Är jag helt hjärndöd eller?
Nåväl, det var bara till att hoppa upp på cykeln och trampa hem igen. In och hämta kortet och sedan tillbaks till affären igen- denna gång med bil istället.
